Hur fint och underbart är inte det här!? Våren är häääär!

 

Började morgonen med att lämna Rora lite senare än vanligt. En lugn start alltså. Efter det åkte jag in till stan och strosade runt ett tag. Sen blev det så att jag handlade lite kläder till mig själv. Jag har länge, i åratal faktiskt, letat efter en snygg jeansjacka så när jag idag hittade en jag gillade så slog jag till. Sen hittade jag några andra saker till mig själv också. Jag är nöjd. Kändes lite i plånboken, men ibland måste man få unna sig. 

 

Efter det mötte jag upp Per för lunch. Det är ju alltid lika kul att ses och snacka om allt som hänt sedan sist. Två timmar senare var det så dags att röra sig mot den sista praktikdagen på min fem år långa utbildning. Den allra sista!! Förstår ni?! Det är en sån galen känsla. Det är nästan så att jag blir känslosam när jag tänker på det. Jag hade ett avslutande samtal med min handledare också där jag fick mycket beröm vilket kändes riktigt bra. Jag är redo att sköta och testa på läraryrket själv nu. Det här kommer jag att klara. 

 

Sedan var det så dags att hämta hem Rora från dagis innan vi tog en kort promenad hem till morfar. Vi brukar åka och storhandla med min pappa emellanåt och det var vad vi slutade dagen med. Dagen har varit helt sjukt bra! Fler sådana här dagar tack! Sen att vädret har varit helt fantastiskt gör ju inte saken sämre precis. 

 

Kom på att jag glömt skriva här på bloggen om hur det gått med mitt sommarjobbssökande. Jag var ju på intervju och veckan efter fick jag veta att jag fick jobbet! Och inte vilket jobb som helst utan ett jobb som passar mig och min situation! Jag var och är överlycklig! Jobbet är inom vården på en dagverksamhet. Det innebär att det bara handlar om att jobba på dagarna och då måndag-fredag. Alldeles perfekt alltså! Samtidigt handlar arbetet mycket om den sociala biten vilket är precis det som jag vill jobba med. Pjuh, det är verkligen sååå skönt att allt löste sig för sommaren! Nu kan jag andas ut och se fram emot sommarveckorna.

Passade på att ta en sväng förbi Slagsta glass på vägen hem idag då vi slutade tidigt. Våran första glass där för i år. Aurora tyckte att det var gott och jag likaså.

 

Var förbi barnloppisen en sväng till idag med Rora (som var hos morfar igår). Jag kunde helt enkelt inte låta bli. En till kasse kläder inhandlat idag alltså. Men det är det som är så skönt med loppisar tycker jag. Man får en heeeel del fina grejer för bråkdelen av vad det skulle gå på i butik. Då är det faktiskt okej att låta den lilla shopaholicen i sig komma fram. Helt okej.

 

Aurora fick sig även ett till pussel. Aningen större än den jag hittade igår (som var på sex bitar). Förresten, vad tycker ni som Roras tröja? Den hittade jag på loppisen igår. 10 kronor gav jag. Ett helt okej pris om ni frågar mig. I ♥ Loppis!

 

Det blev så. Sammanlagt badade vi i tre timmar och det räcker mer än väl. Nu är både Aurora och jag rätt möra, men det hör ju till. Aurora tyckte att det var jätteroligt att bada och gallskrek när vi skulle hem. Jag har nog aldrig sett henne skratta så mycket som hon gjorde idag. Det var underbart! Framför allt bubblorna som de hade på olika ställen i vattenpalatset var jättekul. Hon fällde även några kommentarer som jag tyckte var rätt underhållande. Bland annat dessa:

 

- Sluta nu vattenpöölen!

- Vill inte vattenpöölen!

(Samtal med badvattnet.)

 

Efter att ha åkt den stora vattenrutschkanan där vi båda hamnade under vattnet i landningen så blev hon lite rädd och grät en del,  men så fort hon lugnat ner sig lite sa hon, "Igen!", men det tyckte jag var lite att utmana ödet. Så vi gick och åkte barnrutschkanorna istället.

 

Det var en liten sumering av det första besöket. Och det var definitivt inte det sista. Att Aurora tycker att det är kul att bada är bara bra då vattenvana och simkunnighet är nödvändigt.

Efter 2,5 veckors uppehåll lyckades jag äntligen klämma in lite träning. Fem kilometer i lugn takt blev det idag. Kändes bra, men mot slutet blev det rätt jobbigt. Det är galet vad snabbt man tappar toppkonditionen egentligen. Väldigt tråkigt, men bara att göra det bästa utav det. Som tur är är ju ändå min grundkondition helt okej nu för tiden och den tar det ju lite längre tid att tappa.

 

På fredag hoppas jag på att kunna ta mig ut nästa gång. Är dock i valet och kvalet om vad jag ska göra på fredag. Funderar nämligen på om jag ska ta med mig Rora till badhuset för första gången. Skulle vara kul, men kommer ju att ha det friare när praktiken väl tagit slut och det är kanske bättre att göra det då. Jag ska fundera lite till innan jag bestämmer mig..

 

Nu ska jag fixa och dona lite här hemma. Ska kolla igenom anteckningarna till eftermiddagens lektion också. På engelskan ska vi börja debattera. Kommer att bli spännande, men får faktiskt erkänna att jag är rätt nervös inför hela grejen. Det var närmare tre år sedan jag pratade engelska och nu ska jag ha en introduktion och dra igång en uppgift i helklass. Det kommer säkert att gå bra, det brukar det göra, men risken är ju att det blir en del språkfel och det gillar jag inte.

Att borsta tänderna är coolt. Punkt slut.

 

Det var länge sen jag kunde säga det, tragiskt men sant, men idag har det varit en alldeles underbar dag! Vi började dagen med att ha fått sova hela natten. (Hallelulja!) Så både jag och Rora var pigga och glada. Vi åt frukost och sen packade jag i ordning lunch och fika till oss. Sen var det dags att dra på sig kläderna för att knatade in till stan. Vi promenerade till en park där det finns en superfin lekpark. Aurora var pigg, glad och lekte för fullt. Solen sken. Allt var så gemytligt! 

 

På bussen på vägen hem från syster B nu på kvällen så tittar Aurora ut genom fönstret och utbrister:

 

- Titta!

- Ja, titta kyrkan.

- Titta slottet.

- Det är en kyrka.

- Slottet.

- Ja, det ser ut som ett slott, men det är en kyrka.

- Aaa, slottet.

 

Jaha ja, Eskilstuna har gått och blivit med slott nu också. Haha. Vad underbart det är att höra om hur barn ser på världen egentligen. Helt underbart.

 

I fredags skulle jag ha haft en ledig dag, men så blev det inte. Jag har märkt att det sällan blir som jag har planerat nu för tiden. Aurora började bli sjuk i torsdags kväll och till på fredagen hade det brutit ut rejält. Feber, snor och en sådan hosta att hon kräks emellanåt är vad som har upptagit våra senaste tre dagar. (Det innebär att tre av helgerna den senaste månaden har inneburit spyor. Wihooo!) En fredag och helg som annars skulle ha inneburit en träff med pappa för Auroras del, träning ute i soligaste vårvädret för min del och en fika med tjejerna för oss blev något helt annat. Och nu är helgen snart över och jag känner mig lurad på den. En inte allt för rolig känsla.

 

Imorgon fortsätter ju också praktiken igen. Och min första reaktion är att jag nästan gör vad som helst för att slippa. Det är absolut inte så att jag inte tycker om mitt yrke. Jag älskar att vara lärare. Det jag inte tycker om är den stress och press som praktiken innebär. Alla måsten och krav man har på sig samtidigt som någon alltid övervakar det du gör. Just nu vill jag bara sätta mig ner med de två gigantiska arbeten vi har att göra. Examensarbetet och meritportföljen. Det riktigt kliar i fingrarna. Jag vill skriva! Men istället ska vi ut på praktik mitt i allt. Nej, jag gillar det inte, men tyvärr är det ju bara att bita ihop och göra det man ska. Även om det inte blir gjort i närheten av så helhjärtat som jag skulle vilja. Aurora ska få vara hos mina systrar i veckan, så länge som sjukdomen fortsätter. Att missa praktikdagar är inget man gör frivilligt. Det är verkligen tur att jag har min familj. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Jag vet verkligen inte vad jag skulle ha gjort utan dem.

 

Okej, så. Då får det vara slut med gnällande. Jag hade bara en del tankar som jag ville få ur mig. Skriva av mig. Det behövs emellanåt.

.. it's 100 days left until the race now! The countdown has definitely begun.