Igår kväll sprang jag så äntligen mitt första lopp. Och hur gick det? Det gick riktigt jäkla bra. Det var riktigt jäkla jobbigt och jag hade spykänningar när jag gick i mål, men jag är sååå jäkla nöjd och stolt över mig själv. Jag hade två mål med loppet. Ett, jag skulle jogga hela loppet. Två, jag skulle komma under 50 minuter. Och jag lyckades med båda. Jag hade även tänkt ta det lugnt, men så blev det inte riktigt. Istället var det som att något tände till i mig. Jag var så himla frusterad över alla som gick och tog upp hela gångbanan att jag istället sprang om, och om, och om. Detta gjorde även att jag sprang mycket fortare än vad jag hade planerat. Och vad blev sluttiden? 41 min och 24 sekunder. I samma fart som min personliga rekord. Jag väljer dock att inte räkna tiden som ett nytt PB då min pulsklocka visade på endast 4.86 km. Alltså inte fullt fem kilometer. Men bara vetskapen om att tempot var samma som på mitt personbästa känns jäkligt bra! Vår Ruset är definitivt något som jag kommer att delta i nästa år igen. Sen vill jag tacka syster M som gjorde sällskap med mig under loppet. Det var kul att kunna göra något sånt här tillsammans. Vi hoppas också att vi ska kunna få med resterande systrar till nästa år. Nu är jag så taggad på att springa mer. Imorgon blir det sex lugna kilometer. Eller det är planen i alla fall. Jag har lyckats skaffa mig en vattenblåsa på ena foten under dagen och hoppas att den inte är till allt för stora besvär imorgon. Jag vill träna.