Idag gav jag mig ut på den första "distansturen" på länge. Fem kilometer var målet Och det gick rätt okej. Det är dock väldigt frustrerande när man inte har möjlighet att ge sig ut regelbundet. Schemat är så späckat hela tiden och när jag väl har ledigt så har vi drabbats av sjukdomar eller har annat inplanerat. Träningen hamnar inte ens på topp tio på min prioriteringslista just nu. Men det måste det bli ändring på. Jag ska, ska, SKA, nå mitt mål.

 

Det är även frustrerande när man känner i kroppen att den inte orkar med lika mycket som för några veckor sen. Det är hemskt! Att börja springa distanspass på sju kilometer, som är pb, är bara att glömma när inte kroppen är med på det. Det enda positiva med dagens tur var att jag sprang två minuter snabbare än om jag jämför med min första fem kilometersrunda. Då var tiden 49.21 och nu 47.25. Rätt bra jobbat ändå då kan jag tycka med tanke på hur situationen ser ut.