Så imorse var det tydligen dags för en sväng magsjuka igen. Stackars Aurora. Stackars, stackars lillan. Än så länge har hon bara spytt en gång. Och vi håller alla tummar och tår, tar i trä och kastar salt över axlarna. Ja allt för att det ska vara enda gången.

Efteråt har Rora varit som vanligt, men nu sover hon här bredvid mig i soffan. Och det gör ju inte till vanligheten. Som sagt, jag hoppas verkligen att det inte kommer mer.