Inatt hade jag en hemsk dröm. Jag vet att jag flydde med min dotter i min famn. Jag vet att vi såg en gravsten där en liten flicka i samma ålder som Aurora vilade. Jag vet att jag bara ville fly bort, bort, och skydda mitt barn mot allt ont. När jag vaknade var jag så glad över att det bara var en dröm.

Jag blev så lycklig av att möta en nyvaken, pratig och glad liten tjej när jag tog upp Aurora från hennes säng. Att se att drömmen inte alls var sann och att allt är som vanligt. Ändå kändes det som att det var viktigt att ta några minuter och busa med lillan nu på morgonen. Och att se henne skratta och le som bara hon kan. Viktiga minuter för att skapa den där underbara kontakten som bara finns mellan henne och mig. Att verkligen uppskatta det mest underbara jag har i mitt liv.

Det gäller att ta tillvara på de små tillfällena och stunderna då allt bara känns helt underbart. ♥