Det här med sovstunder har har blivit ett riktigt spektakel sedan Aurora lärde sig att ställa sig upp i sängen. Allt annat är mycket roligare än att sova. Man kan:

 

                                                               Stirra drömmande ut genom fönstret.

 

                              Prata, snacka, gapa, skrika, grina och göra alla ljud man bara kan tänka sig.

 

                           Försöka gnaga sig ut. Det kan ta ett tag, men finns det inget annat att göra så..

 

För min del innebär sovstunderna ett jäkla springande. Upp och ner, upp och ner. Vid sisådär tjugonde gången brukar det lugna ner sig. Tur att jag är uthålligare än min klättrande sexmånadersbebis.