Ja och så självklart var det en såndär jobbig och intealltförrolig natt inatt, bara för att jag hade en bra natt natten innan. Lillan somnade vid åtta och det var inga som helst problem med det, men sen var det då dags för matning.

Jag matade och ammade. Inga problem. Aurora somnade i min famn och jag lade ner henne i sängen. Men självklart fick hon då för sig att det INTE var dags att sova. Inte en chans. Ingen idé för mig att lägga mig heller då jag vet att hon börjar skrika inom tio minuter. Så då var det bara att ta upp henne och vagga och sjunga. Efter lite bråk och bök somnade hon om igen. Jag lägger ner, men då vaknar hon igen. Matar med flaskan, men vägrar somna. Så här håller det på. Efter två timmar gav jag upp.

Och så kom det. - Jävla unge!

Jag bara kände hur humöret blev sämre och sämre. Jag orkar mycket, men på natten vill jag sova! Är jag en dålig mamma nu?

Det slutade med att jag tog med mig Aurora till min säng. Där ammade hon och somnade rätt snabbt. Jag vet att Aurora inte kan vara uppe hur länge som helst, men när ögonen går i kors och lillan bara skriker är det lätt att humöret tryter.

Snälla älskade hjärta, ge mig en natt med mycket sömn inatt!