Igår åkte jag och Tant Per på loppis och handlade en massa grejer till Aurora. Lillan fick vara hos moster A under tiden. Där hade hon det mycket bättre än på en trång loppis. 

Har sagt det förr, säger det igen, älskar loppisar! Handlade sammanlagt 37 klädesplagg, tre böcker och en leksak Allt detta för ca 450kr. Tyckte även att denna loppis var mycket bättre organiserad än den förra som jag och syster B var på. Dit kommer jag definitivt att åka igen i höst!

Efter loppisen veckohandlade jag med syster B och så blev det filmmys och pizza med systrarna och Tant Per. Undebara lördag!

Hittills har det varit en helt underbar helg. Hoppas att dagen blir precis lika bra den också!

Det är inte lätt att fota bebis. Bilderna blir inte alltid som jag vill. Kanske kan jag visa er några av de mindre bra bilderna någon gång.

Måste säga att jag faktiskt gillar den svartvita bilden även om den blev suddig. Tycker om känslan i den. 

Ja nu får jag väl bara acceptera att amningen är över. Suck. Vill inte egentligen men har nog inget annat val. Känns väldigt ledsamt. Jag har försökt, men nu känns det som att gränsen är nådd för vad jag orkar stå ut med.

Jag har aldrig haft mycket mjölk, så fick efter någon vecka börja med ersättning för att Aurora skulle gå upp i vikt. Hon gick nämligen ned mer än de där 10% av som är okej. Sedan jag började med ersättning har hon varit en annan bebis. En mycket gladare bebis som sover längre stunder. Vi blev båda mycket nöjdare med tillvaron.

Det fungerade några veckor med att både amma och ge ersättning, men bröstet blev allt mer en snuttesak och nu har det kommit till en punkt när Aurora bara skriker om jag lägger henne vid bröstet. Hon vägrar. Hon kan vara hur glad som helst innan jag försöker, men så fort jag lägger henne i famnen gallskriker hon. Hon gallskriker tills jag tar bort henne från bröstet. Jag orkar inte med denna stress. Jag orkar inte med att försöka när jag vet att hon bara skriker.

Samtidigt som jag innerst inne vet att detta är det rätta beslutet så känns det jävligt jobbigt. Jag vill kunna amma mitt barn. Jag vill ha de där mysstunderna. Jag vill känna den närheten som man känner när man ammar. Men inte om vi båda ska må dåligt av hela situationen. Aurora behöver ju inte amma då hon klarar sig på ersättningen. Hela den här situationen handlar egentligen om mina känslor kring amningen. Mina ouppklarade känslor.

Jag vet att jag inte är en sämre mamma för att jag inte kan amma mitt barn, men jag har ändå svårt att acceptera situationen. Jag vill inte, men att sluta amma är det bästa för oss båda. Nu är beslutet taget.

Sanna ord:
Don't cry because its over, smile because it happend.

Tänkte att det kunde vara roligt att se både en bild på mig och en på Aurora när vi var små. På min bild är jag ca sju månader. Aurora är 10 veckor och en dag på sin bild (fotad idag). Så det är ju en ganska stor skillnad i ålder mellan oss på korten. 

Vi är väl inte sådär jättelika. Men visst finns det likheter. Näsan är ju kopior av varandra. Sen verkar vi ha samma färg på ögonen. Det ska bli spännande att jämföra bilder på mig och Aurora sen när hon blir lite äldre!

Här hemma brukar vi vakna vid sex- halv sju. Då äter vi frukost ganska så direkt. I och med att vi äter så tidigt har det nu blivit så att jag börjar funderar på lunch sådär vid klockan tio. Inte okej alltså.

Det handlar inte om att jag är hungrig vid tio utan om att jag tror att klockan är mycket mer än vad den egentligen är. Jag lever helt enkelt två timmar i förtid. Det håller inte. Några tips? Kanske ska jag lägga in en andra frukost?  

Och här har vi boven i dramat. Den sötaste boven någonsin om ni frågar mig. ;)

Jag ser att klockan börjar närma sig 18. Då tänker jag att det är dags att mata och byta på lillan så att hon är en nöjd och glad bebis ett tag framöver. Sedan sätter jag henne i babysittern och sätter igång. Hon sitter lugn och stilla medan jag förbereder. Jag hinner bli klar (!) och hon är fortfarande lugn. MEN så fort jag sätter ner tallriken på bordet så börjar hon grina, gnälla och böka. 

Så här är det nästan varenda gång jag ska äta. Det spelar ingen roll om det är frukost, lunch eller middag. Aurora verkar ha ett sjätte sinne för när jag ska äta. 

Detta gör att jag alltid äter stressad, vilket jag avskyr. Som det ser ut nu åker maten ner på under fem minuter. Som jag längtar till den dag då jag kan njuta av att äta igen. Hade man varit två som hade tagit hand om lillan hade man ju kunnat turas om med att hålla henne, men som situationen ser ut nu är ju det en omöjlighet. Jag får helt enkelt slänga i mig maten och hoppas att det inte leder till magsår.

Det kommer inte att vara så här för alltid. Det måste jag påminna mig om regelbundet. Aurora kommer att börja äta själv om några månader. Det kommer att bli bättre.

You now know my superpower. My namne is..

 

..monkey?

Tänkte bjuda på en bild från igår. Blev som planerat middag och utgång. Riktigt trevligt hade vi det. Jag kom hem först vid tre så jag är ganska trött idag. Men det var det faktiskt värt. Tack tjejer!

Får även tacka min syster för barnpassningen. Hon var riktigt duktig med Aurora. Lillan hade inte en av de bästa dagarna igår heller så det betyder mycket att hon tog hand om henne. Tack syster B!
 

Inatt drömde jag en riktigt hemsk dröm. Skulle ut på promenad med Aurora i vagnen. Men det började regna. Ösregna. Det regnade så mycket att vagnen blev fylld med vatten. Det märkte jag först efter ett tag eftersom jag småsprang och var upptagen med att komma bort från regnet. Lyfte upp lillan, men hon var lelös. Ringde efter ambulans, men vaknade innan den hann komma. Hemskaste drömmen.